Älskade barn ❤️

Idag hade Moa inskolningssamtal på mariaskolan. 
Jag kan inte fatta att tiden gått så fort, att hon är så stor 😭 ❤️
Mitt älskade barn, från nästa vecka är det skolplikt. Gråter en skvätt ❤️

Vackraste tjejen i världen ❤️❤️❤️
(null)


7 år.

Så länge har vi varit gifta. 
Grattis till oss, yllebröllop 💍
(null)

(null)


Biverkningar

En ny sak som gör att allt känns piss.. 
förhoppningsvis vänjer sig kroppen snart så att jag slipper biverkningarna, för såhär orkar jag inte ha det länge... Sover hela tiden, har sjuk huvudvärk, är yr, mår illa och kräks.

(null)


Tänkte bara påminna igen.. jag svarar inte på frågor i inlägg, ni som undrar saker och ställer frågor kan inte göra de anonymt för då får ni inga svar. 
Men alla ni som frågar saker och lämnar er mail eller liknande svarar jag såklart på :)

💉💊

Känner mig fullmatad med information samtidigt som jag känner mig så tom. Jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska bete mig eller hur jag mår. 

 
Jag vet att jag är förvirrad, tacksam, stolt och jävligt ledsen. 

Det är svårt att sätta fingret på hur det känns, och jag vill så gärna vara glad men det är svårt. 

Jag vill vara glad över att jag får hjälp, glad över att jag får medicin och glad över att jag tas på allvar. Men jag hittar inte glädjen. Missförstå mig inte, jag är tacksam. Sjukt jävla tacksam! Jag träffar så underbara läkare och sjuksköterskor, alla är helt fantastiska och utför sitt jobb med bravur. Jag får den hjälp jag behöver och mer därtill. Dom pratar, dom förstår, dom peppar och dom berömmer mig. Dom ger mig styrka till att fortsätta kämpa och det ger mig så mycket av att vara där. Det gör mig så tacksam, kommer aldrig kunna tacka nog för all hjälp jag får! 💛

Men, jag är inte glad. Jag kan inte hitta glädjen i att vara sjuk. Jag vet att jag kanske borde vara glad över att ha börjat medicineringen men jag hittar den inte. Jag har så svårt att se glädjen i att behöva gå på medicin för att överleva. Svårt att vara glad över att varannan torsdag behöva ta sprutor på mig själv, av att varje fredag behöva fylla på kroppen med cellgift och att varje lördag äta medicin med det som kroppen behöver men som dom andra medicinerna slår ut. 

Det gör mig bara ledsen. Ledsen över att jag blev sjuk, men mest ledsen över att jag aldrig kommer bli frisk. Jag har en kronisk sjukdom, en livslång diagnos som innebär att jag kommer behöva medicineras resten av livet. Det kommer absolut bli bättre, såfort bromsmedicinerna kickar igång ordentligt kommer jag inte förstöras lika fort, jag kommer inte ha lika ont. Men, jag kommer alltid vara sjuk. Jag kommer alltid ha en sjukdom som saknar botemedel, jag kommer aldrig bli frisk. Det gör ont, att även fast medicinerna kanske fungerar bra och jag kan "leva som vanligt" så kommer jag aldrig vara som vanligt. Jag kommer alltid vara sjuk, jag kommer alltid vara beroende av mina mediciner. Utan dom, ingen mig. 

Finner bara ett ord som passar, hatkärlek. 
Jag hatar att jag måste ta medicin. Men jag älskar att den finns.

Sen är jag så stolt. Mest över att jag som varit jätterädd för att bli stucken och tidigare svimmat i princip varje gång jag lämnat prover nu tar det med en klackspark. Man ska inte behöva vänja sig vid sånt men det har jag gjort och jag fixar det galant. 
Idag trodde jag inte att jag skulle kunna sticka mig själv. Vem tror det när man innan inte ens klarat av att bli stucken av andra? 
Men jag fixade det, och det gick så bra! Jag högg in sprutan, sprutade in vätskan under ca 10 sekunder som man ska, väntade en stund och sen drog ut. Allt detta gjorde jag helt korrekt, helt utan hjälp och helt utan att svimma. Jag blev inte ens yr, tyckte inte att det var de minsta obehagligt. Mest sorgligt. Fan vad grym jag är!

Så, jag är jävligt ledsen och så jävla tacksam, och så jävla mycket mer. Känslorna tar över mig för tillfället. 

(null)





Igår började Kim jobba efter semestern, sjukt hur fort man vänjer sig vid att ha honom hemma alltså. Det blev SÅ tomt när han åkte, men att komma in i vardagen igen har ju även sina fördelar. 

 
Idag har jag och barnen inte gjort så mycket, fick ganska hög feber igår kväll och så har febern hållt i sig hela dagen idag så vi har bara varit hemma. Barnen har väl cyklat lite osv och jag har mest legat på soffan. 
Kim och barnen har även tagit tag i lite rensning här hemma. Jag har nämligen beställt jackor, termobyxor, skor, stövlar, Skalkläder osv. till ungarna och allt de nya går verkligen inte in i garderoberna! Så Moa och Theo har kikat igenom gamla kläder, testat och bestämt vad dom vill ha kvar och vad som ska slängas/säljas av deras gamla grejer. 
Så skönt att bli av med masssssor men satans rörigt blir det ju också 🙈

Kim har även ringt och kollat upp lite grejer med fritids/skolan för Moa då vi var osäkra på om vi ska lägga in mina läkartider osv på fritidsschema eller bara säga till dom dagarna osv. 
På tisdag ska Moa till skolan på inskolning. Kika lite i lokalerna och träffa sina fröknar. Det ska bli spännande att se vad hon tycker. När allt är nytt kan det ju vara både roligt och läskigt. 
Och Theo, han tjatar om att få börja på förskolan igen. Dels för att han saknar sina kompisar (inte konstigt, dom fick ju 10 veckors ledigt i sommar) men så är han så spänd på att vara äldst, han kommer vara björn (grupp för de äldsta) OCH vara med i 5års-klubben. Så spännande för honom 😊

(null)

(null)



Doktorn och Kim 29år! 🎈

Igår var det dags att åka till doktorn igen, ganska snabbt besök vilket var skönt efter förra vändan där 😅 nu är alla "tester" på organ osv klara, nu inväntar vi alla provsvar för att sedan kunna starta igång medicineringen på torsdag 🙏 (om provsvaren innebär att min kropp pallar medicinen förståss!) 

Men nog om det. 
Idag är det är speciell dag, nämligen kims födelsedag 🎈❤️ 
Vi har haft lite fika (som Kim bakade😱!!!) med våra föräldrar här hemma. Nu har dom åkt hem och jag ska vila min feber lite innan vi ska hem till grannarna och bli bjudna på mat ❤️

(null)
 Grattis på födelsedagen älskade du ❤️
Du är min klippa, skulle inte klara av en dag utan dig. TACK för allt du gör för mig, speciellt sen jag blev sjuk. Du är BÄST ❤️




Varmt!

Denna värme är sååå jobbig. Och ja, jag klagar! 🤪
Men att vara klibbig/svettig av värmen när man även går med feber varje dag är inte roligt. och så sover jag redan värdelöst på nätterna som det är, värmen gör det inte lättare precis. 
Längtar efter typ 18-20 grader! 👌

Barnen njuter iallafall av vädret och det är ju bra! ☀️
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Sjukhus och Åland!

I torsdags var det dags för Västerås och lasarettet, igen. 10:15 skulle jag prata med min läkare och få röntgensvar från senaste röntgen, slutade med att jag fick lämna sjukhuset 14:30. 
Började med att jag fick svar på röntgen, blev därefter inkallad på ultraljud och det tog väl ca 45 minuter. Sen fick jag massa information om diagnos och medicineringar. Undersöktes ytterligare av två olika läkare. Fick fylla i massa papper och skriva under massa papper om olika grejer. Fick lämna 19 (!!) rör blod och förlänga sjukskrivningen. 
(null)
 
Efter de fyra timmarna ville vi bara glömma sjukhus och allt vad det innebär för en stund, så vi åkte till Åland för att hälsa på kims föräldrar i husvagnen. 
Där mös vi i husvagnen, badade i havet, barnen provade på trampbåt och så åkte vi på safari där vi fick åka traktor till olika djur och barnen fick prova mata osv. 
(null)
(null)
(null)

(null)

(null)

(null) (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Kryssning!

Mamma och pappa skulle även i år bjuda alla barn med respektive och barnbarn på en heldag i Furuvik med inträde, åkband, mat och hela faderullan! 😃
Men då min sjukdom i dagsläget (innan medicineringen drar igång) gör det omöjligt för mig att gå omkring där en heldag så var mina föräldrar så snälla att dom anpassade det för oss och bjöd vår familj på en kryssning istället. 
Världens bästa föräldrar ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi åt mat, satt och kollade på show, spelade bingo, barnen spelade i spelhallen, dom dansade och drack drinkar! 
Så glad över att ha världens snällaste föräldrar, TACK! ❤️



5års kalas! 🎈

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)


(null)

(null)

(null)

(null)



!

Tomt pga. har ingen lust! 

Nån bild kan ni få!

(null)
(null)
(null)


(null)



Badhuset!

Idag på förmiddag packade Kim och barnen ihop badkläder för att åka till badhuset! 
Jag velade in i sista sekund men tog tillslut beslutet att faktiskt följa med. 
Satt ju dock bara på filten hela tiden, men ändå kul att få vara med och se deras glädje 💛 
Önskar så att jag skulle kunna vara mer delaktig och vara med på allt skoj dom gör. Men samtidigt så får man ju göra det bästa av situationen och följa med på det som funkar! 
Hur som så har jag haft helt okej dagar senaste dagarna. Har ju fortfarande feber varje dag och sover uselt på nätterna av all smärta. På dagarna funkar det helt okej just nu, sover några gånger om dagen då jag är sjukt trött och febrig, och jag har ju ont men är ändå en bra period jämfört med hur det kan vara vissa dagar. 

(null)

(null)

(null)


Båt!

Igår fick barnen åka premiärturen för denna sommar med morfars båt! Superkul och riktigt mysigt 💛
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Kvartsfinal ⚽️

Kvartsfinal på lördag! HEJA SVERIGE ⚽️🇸🇪
(null)

(null)
(null)

(null)

(null)




Fotboll! ⚽️

Igår blev det en hel eftermiddag i Västerås med träff av läkare, röntgen och massa annat!
Mycket mer hann vi inte med.   

Idag sov barnen till 09, så vi har precis ätit frukost 🙏 Kim ligger och sover då han har jobbat natt! En natt kvar nu, sen går han äntligen på semester 😍

Idag ska jag och barnen kämpa oss in på pickaboo för att köpa lite godis till matchen i eftermiddag och snus till pappan. Sen skulle barnen pyssla sa dom! Blir nog en lugn dag i övrigt, är ju matchdag och då sitter vi bänkade framför tvn alla fyra 👀
HEJA SVERIGE 🇸🇪⚽️


💛

Fan så ont jag haft inatt.. om det var värt det? Tveksamt alltså.. 
det var supermysigt igår, kul hos adina och god mat och trevligt på hamnkrogen. Så det var ju helt klart värt det på de sättet.. men natten, den var hemsk! Hade så fruktansvärt ont i kroppen och fick feber så jag bara låg och skakade i sängen. Tog mig upp och tröck i mig tabletter och efter några timmar kunde jag äntligen somna till en stund, sov mellan ca 03-05, och sen var det dags för mer tabletter igen. Lyckades inte somna om då men febern är iallafall borta nu och smärtan är ju lite lugnare på dagarna! 
Trött är jag men får lägga mig och sova en sväng efter lunch! 

Moa hade tydligen vaknat klockan 04 (!!😳) hos mormor och morfar imorse, så hon kommer också vara jääääättetrött idag, då kan vi somna tidigt tillsammans ikväll, supermysigt ju 💛 
Så får Kim och Theo roa sig bäst dom vill 😉

(null)

(null)



!

Det är konstigt hur smärta kan förändra så mycket hos en människa. 
Innan trodde jag inte på sånthär, men nu vet jag. ALLT förändras, man blir en annan människa och kroppen/huvudet lägger liksom av. Energin går åt till smärtan så man blir trött, förvirrad och tappar minnet. Galet! 

Det går verkligen inte att förstå, det måste upplevas. 

(null)


💉💉💉

Några timmar på förmiddagen spenderade jag på lasarettet för provtagning, igen. Och snack med läkaren. Min nya vardag! 
(null)

Sen åkte jag med ett nytt läkarintyg till jobbet innan jag äntligen åkte hem för att VILA 💛 

På eftermiddagen pysslade barnen ihop sverigeflaggor och sedan kikade vi på matchen tillsammans ⚽️🇸🇪 
Nu har barnen precis lagt sig och jag ska göra detsamma! 😴

Roa mig!

På fredag ska jobbet ut och äta på hamnkrogen, det har varit bestämt sen länge och jag har varit så kluven till det med tanke på hur jag mår. Men vet ni vad? Jag skiter i hur jag mår och hur jag kommer må efteråt, klart som fan att jag ska med! 
Äta lär jag ju göra oavsett, och febern kan jag ta tabletter för, smärtan gör ju lika ont hemma som om jag sitter på en bänk där.. 
börjar bli så trött på att bara ligga, allt byggs på så mycket och jag blir fan deprimerad av att inte göra ett skit.. 
så på fredag har jag bestämt mig för att pilla i mig tabletter i alla former och följa med jobbet ut och käka. Jag måste få ut och ha kul, få socialisera mig lite! Och jag är fullt medveten om att jag kommer må så inåt helvete dåligt på natten och dagen efter, men det är de fan värt. Jag kan inte sluta leva helt. 
Dessutom ska jag till lasarettet imorgon på provtagning igen, och på måndag till Västerås. Troligtvis sätts det in medicin från måndag och då kommer nog biverkningarna äta upp mig ett tag framöver. Så varför inte passa på att unna mig en kväll med vänner? Vore ju dum om jag inte gjorde det! 


På tal om annat, Dendär hade setat fint just nu!
(null)

(null)


Helvete!

Ibland bryter jag ihop, somsagt. 
"Ibland" blir bara oftare och oftare. 
Som nu..  la ut denna på snap nyss:

(null)

Det är så svårt att förklara denna smärta, och jag förstår att det är svårt att förstå. Innan jag blev sjuk trodde jag inte på sånthär, ärligt talat. Jag trodde man hade lite ont då och då, en smärta som typ vanligt ont i magen eller huvudvärk eller så, fast i hela kroppen. 
Men nu vet jag att det inte är så. Jag vet hur riktig smärta känns. Jag vet hur det är att leva med det dygnet runt. Jag vet hur mycket det påverkar en människa, och även hur det påverkar familjer. Det är sorgligt, så jävla sorgligt. 
Typ denna från igår: 
(null)

Eller denna från midsommarafton:
(null)

Vad ni ser? Mysiga bilder där jag ligger i soffan. 
Vad jag ser? Och hur verkligheten är för oss? 
Jag ligger där jämt, förutom när jag ligger i sovrummet istället.. jag påverkas av det på andra plan än bara smärtan, Kim påverkas av de nå så sjukt mycket då han i princip är ensamstående med barnen, och barnen.. ja, dom påverkas också sjukt mycket. För mamma kan inte göra något längre, mamma orkar ingenting. Mamma är sjuk, mamma har ont, mamma måste vila. 
Visst, ibland följer jag med och handlar, ibland sitter jag på en bänk och tittar när dom leker i lekparken,, men efteråt och innan.. jag vilar innan för att orka ta mig iväg och efteråt har jag feber och ligger i fosterställning i minst två timmar i en smärta från helvetet.. 
Det är också en grej, jag får feber varje dag. Av att duka fram/av frukost till barnen, av att "bita ihop och vara med" på grejer.. alla ansträngningar jag gör resulterar i feber. Min kropp reagerar och slår bakut, säger åt mig att vila fast jag tycker att jag inte gör annat än att just vila.. 

Ibland har jag helt okej dagar, ibland riktigt värdelösa. Men innerst inne så känns det värdelöst jämt, faktiskt. 
Och att mina barn ska vara med om detta, att dom ska behöva se mig såhär svag. Att dom ska behöva oroa sig och gråta över att dom är rädda. Det gör mig så jävla ledsen. 

(null)

(null)


RSS 2.0