Alla måste få rasa!

När saker och ting kommer ifatt.. 
Jag har mått dåligt så länge, men bitit ihop och levt i en förnekelse, envis som jag är.
Men sen alla läkarbesök blev allt tätare och alla provtagningar visade sämre och sämre resultat så har jag sakta men säkert insett att jag är sjuk. 
Nu känns det bara som att allt går utför, på senaste provtagningen var det åt helvete för höga värden, kroppen gör ondare och ondare för varje dag som går och den där muren jag byggt upp för att ingen skulle se, för att ingen skulle veta, den har rasat nu. 
Jag orkar inte lossas längre, jag orkar inte slösa den lilla energin jag har till att dölja hur jag mår. 
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna acceptera det till fullo, kommer aldrig tycka att det är rättvist. Men, jag måste inse att mitt liv har tagit en rejäl vändning och att jag inte kan göra något för att ändra på det. 
Jag måste lära mig att leva med min sjukdom.
 Det kommer ta tid, men jag hoppas att jag en dag kan äga min sjukdom, istället för att den ska äga mig. 
Men tills dess får jag gråta, skrika och vara allmänt bitter, för jag antar att det är en process som jag måste gå igenom, för att sen börja må bättre. 
Livet blev inte som jag tänkt mig, men det betyder inte att de slutar här. Jag måste bara hitta mitt nya sätt att leva det på. 

(null)

(null)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0