💛

Fan så ont jag haft inatt.. om det var värt det? Tveksamt alltså.. 
det var supermysigt igår, kul hos adina och god mat och trevligt på hamnkrogen. Så det var ju helt klart värt det på de sättet.. men natten, den var hemsk! Hade så fruktansvärt ont i kroppen och fick feber så jag bara låg och skakade i sängen. Tog mig upp och tröck i mig tabletter och efter några timmar kunde jag äntligen somna till en stund, sov mellan ca 03-05, och sen var det dags för mer tabletter igen. Lyckades inte somna om då men febern är iallafall borta nu och smärtan är ju lite lugnare på dagarna! 
Trött är jag men får lägga mig och sova en sväng efter lunch! 

Moa hade tydligen vaknat klockan 04 (!!😳) hos mormor och morfar imorse, så hon kommer också vara jääääättetrött idag, då kan vi somna tidigt tillsammans ikväll, supermysigt ju 💛 
Så får Kim och Theo roa sig bäst dom vill 😉

(null)

(null)



!

Det är konstigt hur smärta kan förändra så mycket hos en människa. 
Innan trodde jag inte på sånthär, men nu vet jag. ALLT förändras, man blir en annan människa och kroppen/huvudet lägger liksom av. Energin går åt till smärtan så man blir trött, förvirrad och tappar minnet. Galet! 

Det går verkligen inte att förstå, det måste upplevas. 

(null)


💉💉💉

Några timmar på förmiddagen spenderade jag på lasarettet för provtagning, igen. Och snack med läkaren. Min nya vardag! 
(null)

Sen åkte jag med ett nytt läkarintyg till jobbet innan jag äntligen åkte hem för att VILA 💛 

På eftermiddagen pysslade barnen ihop sverigeflaggor och sedan kikade vi på matchen tillsammans ⚽️🇸🇪 
Nu har barnen precis lagt sig och jag ska göra detsamma! 😴

Roa mig!

På fredag ska jobbet ut och äta på hamnkrogen, det har varit bestämt sen länge och jag har varit så kluven till det med tanke på hur jag mår. Men vet ni vad? Jag skiter i hur jag mår och hur jag kommer må efteråt, klart som fan att jag ska med! 
Äta lär jag ju göra oavsett, och febern kan jag ta tabletter för, smärtan gör ju lika ont hemma som om jag sitter på en bänk där.. 
börjar bli så trött på att bara ligga, allt byggs på så mycket och jag blir fan deprimerad av att inte göra ett skit.. 
så på fredag har jag bestämt mig för att pilla i mig tabletter i alla former och följa med jobbet ut och käka. Jag måste få ut och ha kul, få socialisera mig lite! Och jag är fullt medveten om att jag kommer må så inåt helvete dåligt på natten och dagen efter, men det är de fan värt. Jag kan inte sluta leva helt. 
Dessutom ska jag till lasarettet imorgon på provtagning igen, och på måndag till Västerås. Troligtvis sätts det in medicin från måndag och då kommer nog biverkningarna äta upp mig ett tag framöver. Så varför inte passa på att unna mig en kväll med vänner? Vore ju dum om jag inte gjorde det! 


På tal om annat, Dendär hade setat fint just nu!
(null)

(null)


Helvete!

Ibland bryter jag ihop, somsagt. 
"Ibland" blir bara oftare och oftare. 
Som nu..  la ut denna på snap nyss:

(null)

Det är så svårt att förklara denna smärta, och jag förstår att det är svårt att förstå. Innan jag blev sjuk trodde jag inte på sånthär, ärligt talat. Jag trodde man hade lite ont då och då, en smärta som typ vanligt ont i magen eller huvudvärk eller så, fast i hela kroppen. 
Men nu vet jag att det inte är så. Jag vet hur riktig smärta känns. Jag vet hur det är att leva med det dygnet runt. Jag vet hur mycket det påverkar en människa, och även hur det påverkar familjer. Det är sorgligt, så jävla sorgligt. 
Typ denna från igår: 
(null)

Eller denna från midsommarafton:
(null)

Vad ni ser? Mysiga bilder där jag ligger i soffan. 
Vad jag ser? Och hur verkligheten är för oss? 
Jag ligger där jämt, förutom när jag ligger i sovrummet istället.. jag påverkas av det på andra plan än bara smärtan, Kim påverkas av de nå så sjukt mycket då han i princip är ensamstående med barnen, och barnen.. ja, dom påverkas också sjukt mycket. För mamma kan inte göra något längre, mamma orkar ingenting. Mamma är sjuk, mamma har ont, mamma måste vila. 
Visst, ibland följer jag med och handlar, ibland sitter jag på en bänk och tittar när dom leker i lekparken,, men efteråt och innan.. jag vilar innan för att orka ta mig iväg och efteråt har jag feber och ligger i fosterställning i minst två timmar i en smärta från helvetet.. 
Det är också en grej, jag får feber varje dag. Av att duka fram/av frukost till barnen, av att "bita ihop och vara med" på grejer.. alla ansträngningar jag gör resulterar i feber. Min kropp reagerar och slår bakut, säger åt mig att vila fast jag tycker att jag inte gör annat än att just vila.. 

Ibland har jag helt okej dagar, ibland riktigt värdelösa. Men innerst inne så känns det värdelöst jämt, faktiskt. 
Och att mina barn ska vara med om detta, att dom ska behöva se mig såhär svag. Att dom ska behöva oroa sig och gråta över att dom är rädda. Det gör mig så jävla ledsen. 

(null)

(null)


😭❤️

När man får ett paket i brevlådan! 
Man kan inte göra annat än att älska dessa två 😭❤️❤️❤️

(null)
(null)

(null)










Theo ❤️

Gör så ont i mammahjärtat att se hur ont de gör för Theo, men fan så grym han är alltså ❤️❤️❤️❤️❤️
(null) (null)
(null)

(null)

(null)

(null)

Världens duktigaste!! Mamma älskar dig så mycket hjärtat ❤️❤️❤️

❤️

Imorgon är det operation för min yngsta älskling ❤️❤️❤️
Kan inte låta bli att oroa mig. HATAR när mina barn ska sövas 😭
Han själv är nog lite orolig också, hade supersvårt att somna idag och ville gosa i våran säng med oss, älskade lilla vän ❤️
(null)


❤️

Idag var barnen bjudna på kalas hos deras fantastiska vänner 🎈❤️
Fika, lek, fiskedamm och vattenlek i regnet, underbart! 😍
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)


Alla måste få rasa!

När saker och ting kommer ifatt.. 
Jag har mått dåligt så länge, men bitit ihop och levt i en förnekelse, envis som jag är.
Men sen alla läkarbesök blev allt tätare och alla provtagningar visade sämre och sämre resultat så har jag sakta men säkert insett att jag är sjuk. 
Nu känns det bara som att allt går utför, på senaste provtagningen var det åt helvete för höga värden, kroppen gör ondare och ondare för varje dag som går och den där muren jag byggt upp för att ingen skulle se, för att ingen skulle veta, den har rasat nu. 
Jag orkar inte lossas längre, jag orkar inte slösa den lilla energin jag har till att dölja hur jag mår. 
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna acceptera det till fullo, kommer aldrig tycka att det är rättvist. Men, jag måste inse att mitt liv har tagit en rejäl vändning och att jag inte kan göra något för att ändra på det. 
Jag måste lära mig att leva med min sjukdom.
 Det kommer ta tid, men jag hoppas att jag en dag kan äga min sjukdom, istället för att den ska äga mig. 
Men tills dess får jag gråta, skrika och vara allmänt bitter, för jag antar att det är en process som jag måste gå igenom, för att sen börja må bättre. 
Livet blev inte som jag tänkt mig, men det betyder inte att de slutar här. Jag måste bara hitta mitt nya sätt att leva det på. 

(null)

(null)




🖕

Emelie, 26 år på papper. 106 år i kroppen, minst! 

Är så jävla trött på detta nu, men har resten av livet kvar att kämpa.. 
"Lite" medicin så ska jag väl kanske klara av det också! 
Jävla sjukdomsjävel 🖕

#idagärensåndag

(null)



🖕

(null)


ALV

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Astrid Lindgrens värld

Alltså, alv är fantastiskt 💛 (null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)





❤️

Har kollat igenom massa gamla bilder nu ikväll, mest för att det är student-tider så jag kikade på bilder från när jag tog studenten. Sen halkade jag in och kikade på bilder från när jag och Kim träffades. Så små, så längesen, men ändå känns det som igår! ❤️
En sak är säker, jag kommer älska denna människa tills jag dör, världens bästa på alla sätt och vis! ❤️ (null) (null)
(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)







🤒🤒

Igår eftermiddag var det sjukgymnasten som gällde och idag kan jag knappt röra mig.. Kollade rörlighet och styrka i lederna och fick en käftsmäll, igen. Men jag börjar bli van med det nu 😴
Moa vaknade upp med feber idag också, såklart 🤒
Det går bra nu.. 
(null)

(null)



Smärta

Alltså, denna jävla smärta.. 
minns inte när jag sov en hel natt sist. Och minns verkligen inte närfan jag var helt smärtfri sist. Eller när jag klarade mig ett dygn utan nån form av tablett... 

Ibland blir jag så jävla trött på dehär... För det mesta försöker jag acceptera situationen men det är fan svårt att alltid ha ont och samtidigt vara på bra humör och leva som innan. Speciellt när det gör så ont att jag inte ens kan sova.. 

Trött, sliten, ledsen, arg osv. men bara att bita ihop, ska fixa mig mot jobbet om 2,5 timmar.. 


Inflammation på inflammation

Har visst gått en vecka sen sist 🙈
Var hemma och vabbade måndag och tisdag då Moa hade feber. Sen har de varit jobb och sova som gällt, typ. 
I fredags var jag ut och käkade på hamnkrogen med några kollegor också, men då jag fått en ny inflammation i munnen så är det ju inte det lättaste att äta 😣 Knaprar tabletter som en dåre och antar att jag får antibiotika i veckan igen. 
Ska till sjukgymnasten på tisdag också, Emelie 26 (96) år. 

Igår hade vi (jag) iaf en helt okej dag, barnen åkte lite karusell och shoppade loss i Avesta, sen kikade vi på södras match och så badade vi på kvällen! 👌 jag sov dock middag två gånger igår för att orka, men hur som så orkade jag 👍 (null) (null) (null) (null)
(null)

(null)

(null)

(null) (null)


RSS 2.0