del 2

blir ett sent inlägg, är helt jävla slut. Gjorde comeback i bowlingtröjan, tyvärr missade jag final med ca 80 poäng. Kul var det åtminstone! :)

men vad säger ni? ska vi hoppa över all skitsnack och köra del 2?

del 2

som sagt den 13 augusti 2011 så gifte vi oss, 9 månader senare så kom våran älskade dotter äntligen till oss!

men vi börjar resan med graviditeten.

En kväll så tog emelie fram grav-testet. Hon kommer tillbaka gråtandes och säger att det var negativt. Jag kramar om Emelie och säger någonting gulligt och tröstar. Senare på kvällen så går jag på toa, tar mig en snabb titt på stickan, och nog fa-an fanns det ett extra rött streck på den. Kommer aldrig att glömma Emelies ögon när jag berättade för henne om den goda nyheten. Det var glädje, rakt igenom.

Till en början så var det bara ren eufori, jag var så jävla glad. Jag skulle bli pappa, och Emelie, min fina Emelie skulle bli mamma.
Trots glädjen så gick det inte att undvika andra känslor. Jag var rädd, jag var rädd för att jag inte skulle räcka till. Jag var definitivt inte lika van vid småbarn som Emelie var, Emelie hade redan ett gäng med syskonbarn. Jag hade inget alls, inte någon erfarenhet överhuvudtaget.

Emelie stöttade mig givetvis och fick mig verkligen att känna mod. Jag visste att jag skulle göra ALLT i min makt för att verkligen ta det ansvar jag tycker mitt barn förtjänar.

Graviditeten var inte lätt. Emelie gick på täta kontroller och mådde väldigt dåligt under de första månaderna. Några månader längre fram så förändrades ingenting för att lindra min rädsla. Emelie hade högt blodtryck och protein i urinen. Jag förstod inte riktigt vad det innebar, men Emelie hjälpte mig och förstå, och som sagt, jag var livrädd.

Försökte trots rädslan att visa mig stark, jag ville finnas där för Emelie, jag ville att hon skulle känna sig trygg.

Det var en helg runt v.30 som Emelie blev inlagd tack vare sitt blodtryck och en molande smärta upp mot revbenen, och som förmodligen alla människor gör, så googlar man på symptomen, och allting följde verkligen samma mönster. Vi var helt övertygande om att Emelie hade fått havandeskapsförgiftning.

Samma helg som Emelie blev inlagd så hade jag naturligtvis natthelg på jobbet. Så dagarna såg i princip ut såhär.

åker till jobbet 18.00, kommer hem 06.00, kliver upp 09.30, åker till västerås för att finnas där, för att sedan åka hem till jobbet klockan 18.00. Samma visa dagen efter.

Jag var helt slut.

Emelie fick även kraftiga sammandragningar som bromsades upp med bricanyl. Jag förstog som vanligt knappt ett skit.

Veckorna gick och Emelies hälsa förvärrades inte, det var ren lycka att ha henne hemma. Sista månaden var riktigt jävla jobbig. man väntade, väntade och väntade. dagen blev den 2a maj 2012, dagen då det var beräknat att Moa skulle titta ut. Men moa ville annorlunda.

Hon drog ut på det i 6 långa dagar.

Den 7 maj så ligger vi i sängen och kollar på bigbrother. Emelie slumrar till runt 23.00. Runt midnatt så börjar Emelie gny i sömnen. Jag tror att hon drömmer eller nå liknande, sedan sätter hon sig upp och säger "fan, jag har magknip" Så hon går på toa och försöker göra det som tjejer inte gör. bajsa. Men hon kommer tillbaka och säger att det inte kommer nå. Men magknipen vägrar att ge sig. Jag ställer frågan om det inte är värkar, och får till svar "det tror jag inte, alla säger att det ska göra jätteont, och det gör det inte" hursom så kommer vi överrens om att klocka "värkarna" och mycket riktigt. det var värkar.

Värkarna blev starkare och intensivare, och jag såg att Emelie började att lida. Klockan var ungefär 00.30 när vi ringde in till förlossningen första gången. Det var då 8 minuter mellan värkarna. Får till svar att vi gott och väl kan vänta tills det är 3 minuter mellan värkarna innan vi ringer nästa gång.

03.00 så klockar vi värkarna till just 3 minuter, så jag ringer in igen, och får då till svar "det är ingen fara, det är första barnet så ni kan gott och väl ta det lugnt och åka in hit till morgonen. " Jag blir vansinnig. Jag kräver att få åka dit för en undersökning, även fast risken fanns att vi fick vända hem. vi anlände till förlossningen 05.30 och Emelie undersöktes. Jag var sjukt nervös och förväntansfull. Rädd.

Emelie var öppen 4 cm och vi fick vara kvar. Emelie hade kraftiga värkar så hon fick en morfinspruta så att hon skulle kunna vila lite.

Emelie somnade som en stock, och jag försökte sova, liggandes i en sacco-säck och med benen på en stol. Det gick fan inte att somna, det var kallt, jag var skitnödig, nervös och rädd. Lyckas till slut att slappna av såpass mycket så att jag precis håller på att somna. Då väcks jag utav Emelies stämma "det trycker på". Jag blir rädd. Emelie säger att det släpper, så jag går och försöker boa ner mig i min röda sacco-säck än en gång. Årerigen så lyckas jag sånär att somna när Emelie ropar "DET TRYCKER PÅ" samtidigt som hon använder lustgasen lite halvdant. Klockan är då 08.00.

Emelie mumlar något men jag inser inte vad, eller så var jag för rädd för att inse. Samtidigt så kommer en sköterska in, och jag berättar att Emelie förmodligen försöker berätta att vattnet har gått. Mycket riktigt, vattnet hade gått. Sköterskan gör en ny undrsökning och konstaterar att förlossningen var igång. Nu sviker minnet en del. Jag har nog aldrig i hela mitt liv tidigare känt mig så fokuserad. Jag gick nog runt som ett lik, livrädd för att något skulle gå fel.

08.21 så krystar emelie ut det lilla knytet. Jag hade kameran i högsta hugg under förlossningen och Emelie kämpade på riktigt bra. Nu var vi äntligen föräldrar. moa är blå och läkaren förklarar att hon hade navelsträngen ett varv runt halsen. Men hon börjar skrika och återfå "normal" färg ganska omgående. Emelie frågar mig vad det är för kön. Jag kunde inte svara på det, jag hade sådan fruktansvärd blackout och jag befann mig nog i chocktillstånd, "jag vet inte" säger jag. Emelie frågsr återigen "vad är det för kön?" Jag kollar på barnmorskan och hon svarar "Grattis, ni har blivit föräldrar till en liten flicka"

Jag gråter. Jag är stolt. Jag är trött. Jag är bajsbödig. Jag är livrädd. Nu skulle livet aldrig bli sig likt igen. Vi var föräldrar. Jag, var pappa.

del 1

Hej alla mammor och andra figurer!

Jag är en kille som alltid försöker att vara ärlig, därmed kan jag berätta att del 1 utav graviditet/förlossning kommer några stycken neråt här i bloggen! Vad jag även har lagt till är resan TILL graviditeten/förlossningen.

Apropå rubriken. Visst fan är det mest morsor som läser denna utsökta blogg? Eller är jag helt ute och åker moped?

Förövrigt måste jag berätta att FB är bäst, och att RöV luktar skit.

Nu till del 1 av "känslor som alltid följer mig"



Det var på nyårsafton 2011, som jag gick ner på knä framför min älskade Emelie. Jag vill minnas att det var en fin nyårsafton, stora snöflingor föll till marken. Det dracks öl, cider och även champagne. det fanns även härliga vänner vid min sida.

Sedan gick månaderna, och vi började prata om giftermål. Kommer inte riktigt ihåg exakt vilken månad det var som vi gick till försäkringskassan och begärde hindersprövning. Samtidigt så var min mamma och pappa utomlands. Så när vi ringde och skulle berätta så blev dom naturligtvis väldigt chockade, men självklart glada.

Ytterligare ett par månader gick och dagen är den 12 augusti. Dagen före bröllopet, kommer ihåg den sjuka känslan att jag skulle gifta mig imorgon. Vad Emelie redan visste var att jag skulle sjunga för henne i kyrkan, hon visste att jag skulle sjunga "Chris Medina - What are words", MEN, jag ville chocka henne. så trot eller ej, jag bytte låt, samma dag som bröllopet skulle infinna sig.

_Bröllopet_

13 augusti 2011, var en sjukt varm och solig dag. Jag vet inte om det var värmen som gjorde att jag svettades, eller om det var nervositeten. När vi väl kom till kyrkan så hade nervositeten nått sin gräns. Emelie stoppade ner sin hand i sin väska och tog upp en fickplunta, hon blev nog ännu varmare efter den shoten. Jag avstod. Inmarschen till själva ceremonin var nog den längsta jävla gången jag någonsin sett.

Väl framme vid altaret så började nervositeten lägga sig lite lätt medan prästen babblade på om både det ena och det andra. Sen kom den smygandes igen. Nervositeten. Det hade nu blivit dags för mig att sjunga för min oerhört vackra hustru. Jag drog igång introt på gitarren och det kändes som att jag spelade samma intro i typ en minut, sen var det bara att bära eller att brista. Det gick hem, jag klarade av det, utan att avbryta, utan att göra bort mig. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så nervös över att sjunga och spela "Ronan Keating - When you say nothing at all" förut.

Bröllopet led mot sitt slut och det blev riskastning, bilfärd och allt vad det innebär att vara nygifta!

Festen blev strålande och jag har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.

Lite senare på kvällen/natten så tog jag och Emelie taxi hem, vi var väldigt trötta, men jag insisterade på att vi skulle ha lite bröllopsmys.

9 månader senare så hände det. Jag skulle bli pappa...

ångest

godnatt godisråttor!

fyfan, bevittnade precis bland det tyngsta jag någon sett i en tv. herrejävlar. Liverpool - Everton 4-0. Ridå.

jag orkar inte äns skriva om det, förövrigt så finns det nog inte någon som följt denna blogg tidigare som äns vill läsa om det. så därför tycker jag att vi skiter i det helt enkelt.

vad har hänt i veckan mina vänner?

för egen del så har jag haft fullt upp med mina busungar! Jag kan inte förstå hur fort allting går. Moa blir snart två år och Theo är redan 6 månader. sjukt.

tänkte inom en snar framtid även skriva lite mer om graviditeterna/förlossningar na ur min synvinkel. Vet att det förmodligen är bra många morsor som följt denna blogg sedan tidigare som säkert skulle uppskatta det. Annars så får ni givetvis hojta till.

Nu blir det till att skalla kudden, en ny dag vankas imorgon. Räknar inte med någon sovmorgon. så jag stämplar ut för idag, så hörs vi imorgon! sjukt att det redan är onsdag då.




"Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat." /Okänd

Svagsås

Hej alla neandertalare!

känner mog sjukt svag idag, finns nog ingen som har varit såhär trött förut och överlevt... såååå det vankas väl snart begravning! Är det åldern som börjar göra sig påmind?
Vad tycker ni alla förövrigt? Är det självklart att ha en fest när man fyller 25? Det är ju liksom halvägs till 50!?

Nu ska jag sluta gnälla över hur förbannat trött jag är... eller?
Trött på vintern är jag med, jag vill ha sol och lite värme. Vem fan uppfann vinter, minusgrader och för alldel mörker?!

Helvete va negativ man kan vara, men det får ni fan ta, tänker faktiskt vara ärlig här på bloggen (nåja ironin kommer också att flöda) Ibland så är det jobbigare dagar än andra, just face it.

Hut fan går det med renoveringen då? Jo tack, svärfar kommer förbi mellan 13-14 någon gång, då blir det rytterne röj i Theos rum, så småningom blir det även slarvsylta av badrummet och en granat in i datarummet.

Har fått frågor också om vi är rika, ptja, kan väl säga såhär.

Rik är jag, på kärlek. Till folk som förtjänar att få min kärlek,

näe, får vara nog för tillfället!



"Det finns optimister som gläder sig åt att det blir vinter för att kunna börja glädja sig åt att det blir sommar." /Frejlif Olsen

  

tandlöse theo

good evening!

jahapp, rubriken berättar att min käre pöjk Theo är tandlös. Dock så tror jag att det börjar växa små små riskorn där inne i hans lilla lejongap.

Hoppas verkligen inte att han är lika känslig mot tänder som föds som hans syster var.

sitter samtidigt här och småkikar på familjen annorlunda, vad i h-vete?? 12 barn? jag som ibland avlider över att ha två (lugn nu, jag älskar dom oändligt) Det är ju helt sinnes, jag tycker inte nå synd om föräldrarna.

Idag hade jag som plan att göra en liten comeback i bowlandet, men den planen grusades lika snabbt som Usain Bolt på en 100-metersbana.

Vi hade börjat kört igång med renovering utav Theo's rum, väggarna var spacklade, och skulle bara slipa väggarna när Emelie kom hem från jobbet. Ja, hur svårt ska det vara att slipa ett par väggar? Jo tydligen jäääävligt svårt då spacklet fick för sig att slita med sig stora delar utav de sista lagret tapet vi hade på väggarna. såååååå ja, efter väldigt mycket svordomar inombords så kom jag på en idé!

Ska nämligen höra av mig till Harry Potter, och han ska få två alternativ av mig.

a) vifta med trollstaven och utbrista avada kedavra mot mig

b) vifta med trollstaven så att all.jävla.renovering.blir.klart.och.skitsnyggt. punkt.

Har ni några frågor om någonting så behöver ni inte vara blyga. Jag är inte farlig, även fast jag blir förbannad när saker inte blir som jag vill.



- Det egna hemmet är både paradis och helvete. /ordspråk från Rumänien

presskonferens

tjillevippen alla monsterdiggare!

lovade en liten presentation om mig, behövs det verkligen? trodde alla visste vem jag var.

jag heter ju då Kim, fyller 25 i augusti, och börjar fanimig få åldersnojja redan nu, är detta verkligen normalt?!
i mitt huvud är jag ju liksom runt 20 bast fortfarande...

bor tillsammans med min underbara familj som bekant består av mamma emelie, storasyster Moa och lillebror Theo.
jag är en lyckansost som har just dessa tre människor bredvid mig, dag ut, dag in.

när jag inte är pappaledig så jobbar jag inom industrin, nämligen på Seco Tools. Där trivs jag faktiskt bra. Har helt ok arbetskamrater som gör det lättare att gå till jobbet..

mina intressen förutom att samla frimärken och vika pappersflygplan är fotboll, och då menar jag självklart fotboll på tv, för trots att jag kan tyckas se ut som en fotbollsspelare så är jag en så kallad "passiv fotbollsspelare".
hade även ett gäng år en "karriär" som bowlingproffs, har där vunnit B-SM pojkar under 25. med B-SM så menas det att jag var bäst av dem sämsta, vilket sammanfattar min "proffskarriär" ganska så bra.

annars så är jag nog en ganska så trevlig och glad kille, alert skulle nog min gamla tyskalärare kalla mig för. jag själv tror att alla tycker jag är rolig, vad dem egentligen ser i mig spelar ingen roll. kommer alltid att sprida glädje på mitt sätt!

Avslutningsvis så ska jag även berätta att jag ÄLSKAR att vara ironisk, men att bloggen naturligtvis inte bara kommer att skrivas inom ironins ramar. jag kan faktiskt vara allvarlig - om jag vill sätta den sidan till.

Kort och gott så kan man sammanfatta mig som en glad kille, med glimten i ögat som fullkomligt älskar ihjäl sig i sin familj.




- En sann gentleman är någon som vet hur man spelar säckpipa, men låter bli. 

-

familjeföretag

Hallå bloggen!

nu blir säkert alla läsare jätteglada över att Emelie fått bloggar-återfall, meeeeen fel-fel-fel. Det är nämligen så att bloggen har gått över till någon form av familjeföretag, så nu är det pappa Kim som styr spakarna. Take it or leave it! Jag hoppas iallafall att ni fortsätter att kika in på bloggen. För tro mig det kommer bli najs!

Förövrigt då? vad har hänt sen sist?

Jag (alltså Kim) har gått och blivit pappaledig medan frugan har tagit steget ut i arbetslivet. Tycker det är toppen, och jag tycker verkligen att det är grymt kul att vara hemma med mina små troll, samtidigt som jag bokstavligen talat tycker det är jätteroligt att emelie jobbar, det behövde verkligen hon efter att ha varit hemma sen gud skapade jorden (nåja sen februari-12 åtminstone)

Jag tänker väl inte skriva något mer just för tillfället, utan bara meddela att ni nu kan sätta er lugnt och stilla, och återigen njuta över att bloggen drar igång igen.

nästa inlägg blir förmodligen någon form av information om vem jag är!

Väl mött! / Kim

insta+fejjan

för er som fortfarande vill ha lite koll eller vill kontakta mig så har jag ju Facebook, såklart.
Och så kan ni följa mig på instagram, Emeliemalmstrom heter jag där!

Hejdå!

som ni märkt så har det varit riktigt dåligt med bloggande den senaste tiden och nu har jag bestämt mig för att det får räcka..

jag har helt tappat lusten och då finns det ju ingen anledning till att fortsätta..
sen är det så att förut när jag var hemma med barnen hade jag all tid i världen när dem sov middag osv. men nu räcker inte tiden till. Jag är på jobbet 6,5 timmar varje dag, plus att jag åker lite innan jag börjar och kommer hem lite efter att jag slutat, så strax över 7 timmar är jag hemifrån. Detta innebär att när jag är hemma så går ALL min tid och uppmärksamhet till mina älskade barn. saknar dem så mycket om dagarna så all ledig tid vill jag spendera med dem till 110%! och när dem somnat på kvällarna (som nu) så finns det så mycket annat att göra. förut plockade och donade jag lite då och då hela dagarna men nu får sånt ske när barnen sover istället för att jag som sagt vill ge all min tid åt dem när jag är hemma och dem är vakna.
de är ju trots allt ♡familjen♡ jag lever för och för mig är det ett självklart val att dem går i första hand..

men jag ska inte säga att jag ska sluta föralltid, det vet man aldrig. Men från och med nu så tar jag en paus iallafall så får vi se om jag kommer tillbaka eller ej.

♥hoppas att ni förstår mig och tusen tack för dessa år vi haft tillsammans ♥

fullt upp

idag har det vart full fart sen jag klev upp imorse! först var det min första jobbdag så jag jobbade från 7.30 - 14.00! det gick bra för att vara första dagen och det känns som att jag kommer trivas, skönt :)

när jag kom hem så blev det lite mys med barnen innan linda och gry kom och lekte :) gjorde mat, plockade undan och nattade ungarna..

nu ska jag ställa mig och stryka gardiner till vardagsrummet, är trött på julen :)
efter det blir de slappa framför tvn (fortfarande den gamla, den nya kommer väl imorgon istället).

just ja, theo var på bvc idag också, dumma sprutorna gör ont :(

men nej, stryka gardiner var det..

älsklingarna igår






nytt liv

imorgon börjar mitt nya liv!
nu är det dags att börja kriga för en lättare kropp.
hoppas verkligen att jag fixar detta nu, ska kämpa och göra mitt bästa!
ingen jävla bantning utan bara TÄNKA på vad jag äter och hur mycket.. vill inte gå ner för snabbt och få hängig hud, noll energi och gå upp allt när jag börjar äta normalt igen. ska äta med måtta och låta det ta den tid det tar helt enkelt!
20 kilo lättare är mitt slutgiltiga mål MEN jag ska inte stirra mig blind på siffrorna på vågen utan mäta midja osv och få ner dem siffrorna.. förhoppningsvis har jag åtminstone en klädstorlek mindre till sommaren!

nu kör jag!!!!

(slängde tillochmed marabou-choklad i sopan nyss.. då jävlar är det på riktigt om jag kastar choklad!)
hejjja mig

oj!

bilden kom aldrig med i förra inlägget, haha!
såhär ser dem ut:


och så får ni se en arg unge också ;)



bort!

idag har jag börjat städa bort julen, ska fortsätta mer i veckan som kommer :)
vi har även lagat vår trasiga garageport, rensat lite ur kartonger, lagat mat, badat ungar osv :)

imorgon när kim slutar jobbet så ska vi till Västerås och handla lite grejer.. vi som inte skulle shoppa på länge, men de är redan brutet ;) har köpt tapeter till de rummet som theo ska få, och så råkade jag hitta två krukor idag också, wooops!

men dem var ju så fina, visst? (a)


Fat!

Idag var vi bjudna på mat hos Kims farmor :) när vi var där tog hon fram ett superfint fat och sa att jag skulle få det :') hon hade inte plats för de längre och då tänkte hon på mig, hur snäll får man bli? Tusen tack <3
Jag älskar såna grejer :')





Kläder

De två T shirtarna som Kim köpte:





Två sånahär köpte jag: En som på bilden (de är mörkblåa ränder, inte svarta) och sen en helsvart.



Stickad tröja med dragkedja i nacken.



mörkblå stickad tröja med knappar i arslet. (Svårt att få bra bild på de)




Slapp randig tröja




Baggyjeans! (Finare i verkligheten)



Mascara, ögonbrynspenna och puder



Var det allt?? Jag är vimsig å vet seriöst inte om jag kommit ihåg alla plagg, hoppas det ;) hihi
Lite tråkiga kläder, jag vet. 
Men eftersom jag ska börja jobba på förskola måste jag ju tänka lite utifrån de och inte ha så mycket u-ringat osv. 
Sen så föredrar jag bekväma kläder ;)

Shopping!

Idag har vi slösat en jävla massa pengar, svider faktiskt lite! 

Dagen började med att Kim ringde och kollade när tvn han köpt skulle komma. Beställde ju hemleverans och till hans besvikelse så kommer den inte förns nästa vecka.. 
Men de va ganska skönt tyckte jag för då slapp vi sitta hemma och vänta på de hela dagen så istället åkte vi till Västerås ;) 
För en gångs skull så shoppade hela familjen kläder, till och med vi vuxna! Coolt! ;) 
Jag köpte en T shirt, två stickade tröjor, två "vanliga" tröjor, ett par jeans, en mascara, en ögonbrynspenna och ett puder. Visar bilder på det senare! :)
Kim hittade bara två T shirtar så han skulle beställa mer från internet sen :)
Till ungarna köpte vi lite till varje kroppsdel ;) har tvättat upp de så kan inte ta bilder nu men Moas saker hann jag ta kort på innan de åkte in i tvätten så dem visar jag i slutet av detta inlägg :) 
Utöver kläder så blev det lite småplock på Ikea också.. Och, håll i er.. Nya mobiler! 
Min mobil är ju helt slutkörd så behövde verkligen en ny, och Kim med såklart, annars blir det ju orättvist ;D 
Känns lite v modigt men jag ska lämna iPhone världen bakom mig och har nu inhandlat en sprillans ny samsung istället. 
Har läst många recensioner och jämfört mobilerna noga och kommit fram till att samsung faktiskt är en mycket bättre telefon än iPhone. Sen om jag gillar samsung är ju en annan sak, det återstår att se. Allt är ju nytt i början men man brukar ju vänja sig ganska snabbt :)
Ville ha samsung galaxy s4 eftersom att jag trodde det var den nyaste men där fick jag så jag teg ;) hade tydligen kommit en uppdatering och fanns en ännu nyare/bättre(& såklart dyrare:(! ) nämligen samsung galaxy s4 plus, så den blev det! En vit till mig och en svart till Kim! ;) 
Efter denna dag har 13 jävla tusen försvunnit från kontot, känns ju sådär.. Men nu blir det lugnt på shoppingfronten ett tag framöver så då kan vi leva med detta.. fast de känns piss, speciellt när vi köpt ny tv nu också som inte heller var gratis.. 
Men men, nog om det, efter några dagars ångest så mår jag bra igen :)
Här kommer bilder på Moas inköp idag :)







!




Konstigt!

Idag när jag vaknade funkade min mobil som vanligt igen, till och med kameran!! Helt mysko! 

På förmiddagen tog vi det bara lugnt här hemma och plockade lite, skönt :) och på eftermiddagen åkte vi upp till banken och betalade av ett lån, ännu skönare! :)
Efter det åkte vi hem till mina små hjärtegull och hälsade på en sväng :) (Stephanie, thilde & Max) <3

Vi åkte hemåt vid 17 för att hinna fixa middagen innan barnen skulle sova :) 
Blev grymt chockad då faktiskt, var nämligen Kim som gjorde mat idag. Vanlig mat dessutom!!! Hemlagad pastagratäng! Helt sjukt, det har aldrig hänt förut!! Jag är fortfarande förvånad! 
Efter en liten lektion i hur spisen/ugnen fungerar och vad alla "symboler" på ugnen betyder så fixade han allt helt själv! Förutom att jag fick rätta honom lite då han tänkte ha på osten efter att gratängen varit i ugnen, hehe...
(Nej, Moa åt inte den maten pga sambal oelek osv så den behövde inte vara mjölkfri därför kunde vi ha ost på.)

Men nej, det var väl de. Tjohej!



Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar er två! 
Det är ni som får upp mig ur sängen varje morgon och får mig att fånga dagen, det är ni som får mig så himla lycklig, det är ni som ger mig så otroligt mycket kärlek, det är ni som gör att jag kämpar när saker är jobbiga, det är ni som gör att jag hela tiden utvecklas som människa, det är ni som gör mitt liv värt att leva! 
Kärleken till er är verkligen obeskrivlig. Jag skulle inte klara en dag utan er älskade barn, ni är mitt allt, hela mitt liv. 
Jag kommer alltid göra allt för er <3 

Nyår

Nyårsafton igår var jättetrevlig :) 
Sara, Kim och Elicia kom hit vid 15.00 för att fira in de nya året med oss :) 
Vi satt väl och pratade lite och busade med barnen innan jag började med käk :) blev plankstek som såg ut såhär:



Efter maten så vilade vi magarna en liten stund innan det var dags för efterrätt. Hade gjort en kladdkaka som vi åt med marsansås/vaniljglass och även en vaniljpannacotta toppad med lite mandarinklyftor och blåbär. :) jag glömde ta bild på de, sorry!

Och föresten så kan jag inte ta bilder. Min mobil har valt att svika mig, så de blir bara kolsvart när jag går in på "kamera" sen stängs hela skiten av och jag kommer till framsidan på luren. Tråkigt men sant. Så Kims mobil får lida lite nu, tar nämligen bilder med den och skickar över till min, hahahahha!! 

Men nu tillbaka till nyårsafton...
Efter efterrätten som jag knappt orkade äta så slog vi ned oss i soffan med chips, skruvar, ostbågar, lösgodis & popcorn! ;) varför välja en sak när man kan ta allt liksom ;) haha tjockt! :) 
Sen satt vi och pratade och skrattade som bara den och helt plötsligt så var klockan redan 00. Så vi kikade på lite raketer som folk sköt här omkring innan sällskapet rörde sig hemåt igen strax före ett :) 
Supertrevlig kväll med massor utav skratt! Tack bästa ni <3 


RSS 2.0